Psykoterapi

Psykoterapi, eller samtalsterapi, är en form av psykologisk behandling där du pratar med en psykolog eller psykoterapeut, antingen ensam eller i grupp. Behandlingen sker genom en serie av samtal och kan pågå under en kort eller lång period. Vissa behandlingar kan utföras på nätet.

Ingrid Lund, Medicinsk Journalist
Granskad av Milla Leskinen, Leg. psykolog
Senast uppdaterad 20 januari 2021
Kvinna pratar med en psykoterapeut

Psykoterapi, eller samtalsterapi som det också heter, är en psykologisk behandling där du pratar med en psykolog eller psykoterapeut.

Psykoterapi är den vanligaste formen av psykologisk behandling och kallas även för samtalsterapi. Som namnet antyder sker behandlingen genom samtal med en psykoterapeut, psykolog eller annan expert. Behandlaren hjälper dig att förstå dig själv och dina tankar. Syftet med behandlingen är att du ska må bättre.

Du kan bland annat få hjälp för depression, ångest, fobier, sömn, ätstörningar och stress.

Olika former av psykoterapi

Det finns flera psykoterapiformer. De vanligaste idag är kognitiv beteendeterapi (KBT) och psykodynamisk terapi (PDT), som är samlingsnamn för flera terapiformer. KBT har effekt vid flera olika tillstånd, till exempel depression, social fobi, tvångssyndrom, och specifika fobier. Medan psykodynamisk terapi är effektiv vid depression, vissa ångesttillstånd och ätstörningar. Vid interpersonell psykoterapi (IPT) är fokuset på hur mänskliga relationer påverkar psykisk ohälsa. Din läkare kan hjälpa dig till rätt behandling. Är du under 18 kan man få hjälp gratis på barn-och ungdomspsykiatrin, BUP.

Psykodynamisk terapi – PDT

Idén bakom psykodynamisk terapi är att ens besvär beror på inre, oarbetade psykologiska svårigheter och konflikter som du inte alltid är medveten om. Med PDT får du hjälp att förstå dig själv för att kunna ta bättre beslut och lösa konflikter eller problem i vardagen. Detta genom att du får bearbeta upplevelser och minnen så att du kan förstå hur de påverkar dig.

Terapiformen följer inte någon bestämd plan. Du och din behandlare talar öppet och  arbetar tillsammans för att ta reda på hur det har blivit som det har blivit för dig. Vanligtvis träffas ni en går per vecka.

En variant av PDT är psykoanalys. Då träffas man tre till fem gånger i veckan i flera år.

Kognitiv beteendeterapi – KBT

Grunden i KBT är att ens tankar, beteende och känslor hänger samman och går att förändra.  Inom KBT träffar du en terapeut, och mellan träffarna får du ofta en sorts hemläxa. Det kan handla om praktiska övningar, eller ett förändrat beteende som ska hjälpa dig i vardagen. Till exempel att öva på att utföra nya beteenden eller göra sådant som du redan gör fast på ett annat sätt. Hemuppgifterna kan också handla om att samla in information och kartlägga vad som händer i en ångestväckande situation till exempel.

En KBT-behandling består vanligtvis av 5-20 träffar, men kan pågå längre om det behövs.

Du kan få KBT-behandling online.

Interpersonell psykoterapi – IPT

Är rekommenderat vid medelsvår egentlig depression, men har senare även anpassats för bipolär sjukdom, ätstörningar och posttraumatisk stressyndrom. Interpersonell psykoterapi fokuserar på hur mänskliga relationer bidrar till din psykiska ohälsa.

Gruppterapi

Vid gruppterapi träffar du behandlaren tillsammans med andra personer som har likartade problem som du. Tillsammans diskuterar ni era problem och utbyter erfarenheter.

Hur ser första psykologbesöket ut? Psykologen David Waskuri berättar.

Psykiater, Psykolog eller psykoterapeut?

Psykiater: en utbildad och legitimerad läkare som specialiserat sig inom psykiatri.

Psykolog: en utbildad och legitimerad psykolog har läst psykologprogrammet på universitet.

Psykoterapeut: en utbildad och legitimerad psykoterapeut kan ha gått många olika sorters utbildningar för att arbeta med psykoterapi. Oftast har de en annan grundutbildning som till exempel psykiater, psykolog, sjuksköterska, sjukgymnast, fysioterapeut, socionom eller präst. Begreppen samtalsterapeut, terapeut och KBT-terapeut är ej skyddade titlar. Vem som helst kan kalla sig det. Om personen inte har en legitimation utfärdad av socialstyrelsen, kan personen inte heller granskas eller hållas ansvarig för det den gör när hen bedriver terapi.