Känslan av att inte vara ett tillräckligt stöd
När någon i ens omgivning mår psykisk dåligt är det tufft. Speciellt om det är någon som står en nära och man själv inte är helt hundra. Man vill finnas där alla timmar om dygnet och önskar många gånger att man kunde klona sig. Men verkligheten ser tyvärr inte ut så.
Robin Larsson har själv en depression i bagaget som han friskförklarades ifrån i våras. Nu är det hans tur att finnas där och stötta sin fästman.
Vardagen fortsätter
Man måste iväg för att arbeta. Tvätten måste tvättas. Disken måste diskas. Hundarna ska rastas. Det är sammanfattningsvis en hel del som ska göras parallellt med att ta hand om den som mår dåligt, där emellan ska man även hinna klämma in sig själv för att själv inte riskera hamna i samma ohälsa. Något många gånger är lätt att glömma mitt i allt.
I mitt fall handlar det om min fästman. Han mår i dagens läge inte psykiskt bra, han lider av kraftiga ångestattacker och blir lätt stressad när saker inte blir som planerat eller när jag själv råkar lägga för tungt ansvar på honom. Perioden har varit en riktig berg- och dalbana och det tog veckor innan jag förstod hur illa det egentligen var.
Trots att jag vid flera tillfällen fått uppleva hans enorma ångestattacker och jag som själv varit i samma sits borde ha sett symtom mycket tidigare och förstått hur illa det faktiskt var. Tydligen är det lätt och vara blind. När det väl gick upp för mig kände jag en otrolig skamkänsla, samtidigt som jag kände mig som världens sämsta fästman.
Hur kunde jag missa detta?
Men återigen, det är lätt att vara blind. Kanske var det bara så att jag för mig själv förnekade att den som står mig så nära mådde dåligt. Jag kanske bara inte ville inse sanningen, men idag finns förståelsen. Jag har insett hur illa det faktiskt är och tagit en ny roll hemma.
Jag är den som nu måste stötta honom med stöttning från vården och även om jag inte är skyldig honom det så känns det naturligt att göra det. Han fanns där för mig när jag mådde psykisk dåligt. Hemmet, hundarna och han är mitt ansvar för stunden. Så länge som han mår som han gör bör han fokusera på sig och sitt arbete. Inte mycket mer än så. Det anser jag själv bara skulle kosta honom onödig energi som han definitivt är i behov av för sin återhämtning.
Men självklart. Det sätter stor press på mig och ibland en gnutta stress. Som tidigare nämnt i texten så önskar jag många gånger att man kunde klona sig. Att man borde kunde sköta hemmet, ta hand om honom och samtidigt vara på arbetet. Men eftersom verkligheten inte ser ut på detta sätt, så får man nöja sig med att ordentligt planera upp dag för dag och prioritera.
Vad hinner jag göra idag innan jobbet? Vad hinner jag med efter jobbet? Är han i behov av något speciellt? När ska hundarna ut? När ska hundarna ha mat? Vart börjar jag?
Det fungerar bra för min del
Även om det ibland känns stressigt och halvdant. Tiden räcker inte alltid till och mycket får bli liggandes till ett senare tillfälle och det är bara acceptera läget. Men när det blir för mycket som blir liggandes och jag samtidigt måste parera allt med arbetet så är det lätt att jag själv dippar eftersom jag själv inte är helt hundra i mitt psykiska mående. Det är fortfarande en process för mig men jag har kommit en bit och lärt mig hantera mina dippar. Så jag kan snabbt komma tillbaka.
En och en annan tår har fälts över att se min älskade må så dåligt och hur han kämpar med att hålla sig flytande. Men när dem kommer försöker jag tänka positivt på framtiden och ta en dag i taget. Ibland även timme för timme. För det kommer en tid då detta elände är över. En tid då han mår bra igen och då vi kan fokusera på varandra till hundra procent igen utan den psykiska ohälsan. För mig är det en viktig sak att kunna göra, även om det ibland kan kännas långt borta. Tappar man detta så är det lätt att falla dit själv. Men det är absolut en prövning, både för honom, mig och vårt förhållande. Psykisk ohälsa är inte lätt att handskas med och är man inte tillräckligt stark så kan den förstöra mycket. Men det finns ett ordspråk.
Kärleken övervinner allt
Jag tror verkligen på det och det kommer jag fortsätta göra. Kommer göra allt för min älskade fästman för tillsammans ska vi klara av det. Vi är och har alltid varit ett grymt team och klarar vi att övervinna mörkret så klarar vi allt tillsammans.
